Sverigedemokraterna i Habo | Sida 53

Sverigedemokraterna

Hej och varmt välkommen till Sverigedemokraterna i Habo

Varmt välkomna till vår förening.
Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse på vår sida.

 

 

Olle Moln-Teike

Ordförande Habo/Mullsjö

0734-072366

olle.moln.teike@sd.se

  • Misshandel i Habo

    Av den 3 november, 2014
    0

    I Lördags kväll blev en tiggare misshandlad och utsatt för skadegörelse, att med så stor respektlöshet ge sig på en individ som redan från början lever i en svår och utsatt situation är fruktansvärt och något som vi i Sverigedemokraterna tar avstånd ifrån.

    Vi vill se en kommun där invånarna tillsammans anstränger sig ännu hårdare för att få tillbaka det fina rykte som Habo kommun en gång hade.

    Angelika K.

  • VÄLKOMMEN TILL SD HABO

    Av den 27 oktober, 2014
    0

    Hej och välkomna tillbaka till våran sida som tyvärr har legat nere ett tag.

    Hädanefter kommer vi att uppdatera sidan med jämna mellanrum.

    På torsdag 30/10 kl. 18.00 är det kommunfullmäktige möte i Habo kommunhus, där Ni kan se våra politiker i action.

    Ni kan även titta på kommunfullmäktige mötet hemma i soffan om ni loggar in på Habo kommuns webb-TV  som finns på kommunens hemsida.

    // Angelika K

     

  • Öppet brev från Jimmie Åkesson

    Av karlsson11 den 27 oktober, 2014
    0

    Sverigevänner,

    Supervalåret 2014 blev en fantastisk succé för Sverigedemokraterna. Vi nådde alla de mål vi satt upp och nu är vi på allvar en maktfaktor i svensk politik. Jag är oerhört stolt över vad partiet har åstadkommit, och jag är tacksam och ödmjuk inför det förtroende vi fått. Vi kommer att förvalta det väl och med omsorg.

    För egen del har jag, i synnerhet under det senaste året, gett allt jag haft för att partiet skulle lyckas. Det har varit fantastiskt roligt att resa runt i landet, möta tusentals människor och på olika sätt kommunicera vår politik. Jag ser framemot att få göra det igen.

    Dock har det också varit tufft. Det har det varit länge, inte bara under det senaste året. Givetvis sliter arbetet i sig självt – allt resande, stress, ständig hemlängtan – men framför allt har det också varit så mycket annat runtomkring som stulit energi och tärt både fysiskt och, inte minst, psykiskt. Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och extremisternas omåttliga hat är några exempel. I min situation försöker man skaka av sig allt det där – okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. Den strategin må fungera på ytan, åtminstone en tid, men i själva verket sätter det djupa spår. Ändå håller man ihop någorlunda eftersom man har siktet inställt mot valnatten.

    Nu när valet är över har jag getts möjlighet att landa och känna efter. Det känns inte riktigt så bra som det borde göra efter en sådan succé. Tvärtom, jag mår dåligt. Människor i min omgivning har noterat det sedan länge, sagt det till mig, och även om jag egentligen vetat att de haft rätt, har jag inte kunnat tillåta mig själv att lyssna på det örat. Inte före valet.

    Med lite distans och bättre insikt förstår jag nu att jag har två val. Antingen kör jag på som vanligt, med stor risk för att gå sönder på riktigt inom en inte alltför avlägsen framtid, eller så försöker jag gå till botten med mig själv, städa upp mitt inre och hitta verktyg för att komma vidare.

    Egentligen är det inget val. Jag vet vad jag måste göra för att stå väl rustad inför de många och spännande utmaningar som väntar under den här nya mandatperioden. Det är de närmaste åren vi ska ta det riktigt stora klivet. Om fyra år utmanar vi Socialdemokraterna och Moderaterna om makten och om att bli största parti. Då vill jag vara med, stå i främsta ledet för en Sverigevänlig politik.

    Jag har också ett ansvar för mig själv och, inte minst, för min familj. Att vara en bra pappa kräver såväl fysisk som känslomässig närvaro och tillgänglighet. Det är viktigt för mig att fungera långsiktigt också i den rollen.

    Av den anledningen kommer jag för en tid framöver vara sjukskriven. Hur länge kan jag inte svara på idag. Läkaren benämner det ”utmattningssyndrom”, vilket i dagligt tal brukar kallas ”utbrändhet”. Jag känner andra som har drabbats av det. Både de som gjort något åt saken i tid och de som fortfarande, efter flera år, fortsätter som vanligt i tron att de är oövervinnerliga.

    Att bara varva ner, jobba mer hemifrån och ta det lite lugnare räcker inte. Jag måste vara helt ledig och fokusera på mig själv och min familj en tid. Jag kan inte i min roll gå ner i arbetstid eller tillfälligt byta arbetsuppgifter. Mitt uppdrag kräver ett hundraprocentigt engagemang, vilket jag för närvarande inte kan leva upp till.

    Många kommer att ha åsikter och teorier om detta. Några kommer säkert, i vanlig ordning, att prata om ”gnäll” och ”offerkofta”. Jag kan dock inte ta kortsiktig hänsyn till vad andra tycker. Saken är inte mer dramatisk än jag har beskrivit här.

    Jag har haft samtal med gruppledningen i riksdagen och övriga partiledningen, och jag hyser inga tvivel om att verksamheten och det politiska arbetet kommer att fungera på bästa sätt även utan min närvaro.

    Jag tackar för er förståelse och ser framemot att kunna komma tillbaka, starkare och mer taggad än någonsin.

    Jimmie Åkesson

  • Problem i äldrevården i Habo

    Av Admin den 3 november, 2013
    0
    0

    Förord

    Efter att vi på kommunens frågepanel, 30 oktober 2013, tagit del av hur personalen på vissa av de kommunstyrda äldreboendenas avdelningar, kände sig kränkta och illa behandlade, beslutade vi oss för att träffa personalen och höra vad de hade att säga.

    Som Sverigedemokrat är det en självklarhet att engagera sig i välfärds och arbetsfrågor, kvinnodominerade yrken är tyvärr de mest underprioriterade i vårt samhälle. Så denna regniga hösteftermiddag begav jag mig så till arbetsplatsen för att höra mig för om vad som inträffat och prata med den drabbade personalen.

     

    Jag fick möta människor som inte mådde bra i sin arbetssituation samt fick insyn i orättvisor jag trodde vi sedan länge raderat från det moderna Sverige. Men jag träffade också starka och rakryggade människor. De brann för sitt arbete och ansåg med all rätta att de verkligen tillförde mycket i sitt yrkesval. Ett ord som jag såhär i skrivande stund kommer att tänka på är Eldsjälar, som trotts dåliga löner, en ohållbar arbetssituation, och en orättvis behandling ändå var stolta och ville fortsätta med sitt arbete. Men samtidigt tyckte jag mig känna en frustration, och med det jag kommer att beskriva för er är jag säker på att ni lär känna detsamma.

     

    Situation

    Den berörda personalen arbetade fram tills nyligen på företaget Carema Care, där en viss del av äldreomsorgen lades ut på privata aktörer. Kommunen drev dock 2 avdelningar själva i egen regi. Sedan den 1a Oktober 2013 har samtliga avdelningar på äldreboendet återigen införlivats i den kommunala driften. När detta skedde så lovades den berörda personalen att de skulle införlivas i den ”kommunala gemenskapen” och att samma löner och regelverk skulle gälla all personal. Inga ansträngningar har dock gjorts för att sammanföra och införliva den ”nytillkomna” personalen med den befintliga. Kort efter det kommunala övertagandet började en omstrukturering och man skulle omplacera boendeplatser för människor med diagnosen ”demens”.  Även de planerade lokalerna som skall användas till detta kräver en granskning, samt utredning. Se senare avsnitt i texten.

    För en tid sedan kallades personalen till ett möte som där det inte gavs någon närmare information om rörande dess innehåll. Personalstyrkan som det gällde trodde så att mötet skulle handla om omstruktureringen, så var dock inte fallet. De möttes av ”tillförordnad chef” Peter Olofsson som helt enkelt gav dem en utskällning, utan att ge dem någon som helst information om vad, när eller vem som var anledning till hans hårda framtoning. Han anklagade personalen för att:

    Citat:

    ”Inte kunna se vårdtagarnas behov”

    ”Ni arbetar som om detta vore en verkstad/industri” (dvs. han påvisar indirekt att personalen inte såg vårdtagarna som människor utan föremål)

    ”Jag ska hjälpa er att bli bättre människor”.

    Slut citat.

    Jag ser alla dessa uttalanden som kränkande, förolämpande samt oerhört oproffsiga från en man i vederbörandes befattning. När personalen ifrågasatte grunderna till hans anklagelser svarade han inte utan valde att när han sagt det han ville lämna dem helt oförstående.  När jag idag den 31 oktober 2013 frågar personalen om vad som ligger bakom högste chefens handlande har dom ingen som helst aning om vad någon eller några har gjort för fel, de vet heller inte vilka ur personalen som gjort några misstag då detta inte redovisas heller. Det enda som sagts från högre ort är att det kommit in klagomål rörande vården, men det har inte sagts vilken avdelning eller vilka personer det gäller, utan man har helt utan skrupler skällt ut en hel personalstyrka från flera olika avdelningar på boendet. Ser det här som ett allvarligt problem då flera av de anställda mår väldigt dåligt, det har även kommit till min kännedom att trotts att de sedan 1 månad tillbaka är införlivade i kommunen så har inte lönerna ändrats, utan de tjänar mindre än de som jobbar på de 2 avdelningar som sedan tidigare var kommunala. De är även underbemannade då kommunen inte heller fyllt upp kvoten med behövd personal, vilket resulterat i en tung och påfrestande arbetssituation. Den personal jag pratade med idag sa bland annat

    Citat:

    ”Vi är chockade”

    ”Ledningen drar alla över en kam”

    ”Vi okunnighetsförklaras av ledningen”

    Slut citat.

    Jag ser mycket allvarligt på hela situationen och anser därför att en omfattande utredning av arbetssituationen och arbetsmiljön omedelbart bör sättas i verket!

     

    Nu återkommer jag till det jag nämnde tidigare, det är planen för de dementa som skall förflyttas in på nya avdelningar. Tanken är att man skall spärra av två mindre korridorer, utan allrum och stort kök, där de demenssjuka skall mer eller mindre förvaras.                           När personalen påpekade det ohållbara i en sådan behandling av människor och att de inte skulle kunna röra sig fritt, svarade samma innan nämnda chef

    Citat: ”Ni får väl se till att de håller sig på sina rum”.

    Även det här kräver en omfattande undersökning och utvärdering då det kränker individuella fri och rättigheter. Jag kommer att återkomma med mer information rörande just detta då tiden inte räckte till för att fördjupa sig i den kommande boendeplaneringen för demenssjuka idag.

     

    Sammanfattning

    SD Habo avser att ha en samling i närbelägen lokal inom en snar framtid för mer informations utbyte eftersom detta förutom en arbets- och vårdfråga också kräver en kommunal demokratisk översyn.

    Vi kommer att lägga ut mera här på vår webbsida efterhand då detta är urtypen av frågor, ”Skola- Vård och Omsorg” som vi drivit, och driver i valrörelsen för 2014.

     

    Johan Airaksinen

    Assist. Lennart Karlsson

    Sverigedemokraterna Habo

    Habo            den 31 oktober 2013